I torsdags for jag till Skinnskatteberg för att prova på älggömsle. Jag har haft ett sådant sug efter att få sitta i gömsle sedan tjäderspelet i våras. Då  var det med Nordic Safari, nu var det med WildSweden. Jag gillar dessa ekoturismföretag som börjar dyka upp i Sverige. Det är människor som vet vad de gör, de har spenderat mycket tid på research i sitt naturområde, de är duktiga guider och de har en passion för djur och natur. För mig som inte har någon tid eller  möjlighet till att kartlägga djur i min närhet så är det här en fin chans att få en makalös naturupplevelse och samtidigt bidra till att vår natur blir värd att värna om för våra politiker.

Så; efter en god fika med blåbärspaj och hemgjord fläderdricka och dito kamomill-iste (samt givande diskussioner och information av min gode guide Marcus), fick jag en tur i vargreviret. På vägen dit hade vi också turen att spana in tre smålommar! Inga vargar dock, men tydliga vargspår i leran och vackra vyer av skogen. Jag har alltid älskat skogen. Kusten i all ära, men vad är det mot en liten tjärn inne i den mörka urskogen?

När vi sedan kom till älggömslet vid 18-tiden, stod redan en ko där längst bort på ängen. Mitt första möte med en älg! Hon såg på oss en stund, och vi övervägde vad vi skulle göra. Vi kom fram till att det var bäst att gå fram till gömslet så hon gav sig av och kunde eventuellt komma tillbaka senare. Jag tog en god titt på henne genom kikaren innan vi började röra på oss, det kunde ju bli den enda älg jag skulle komma att se!

Väl installerad i gömslet tänkte jag att det var dags att äta. Jag hade fått en rejäl ranson god mat. Det skulle verkligen inte gå någon nöd på mig, där fanns middag och frukost, snacks, god dricka (till och med folköl och en liten jäger om andan skulle falla på) och hembakta kakor! Lagom till att jag avslutat min middag och skulle hugga in på chokladkakan stegade en älg ut ur skogsbrynet. Dess ankomst adresserades av en taltrast som högt och klart sjöng sin klassiska dubbelstrof. Vilken känsla det var! Ett så otroligt stort och värdigt djur (älgkon alltså, även om taltrasten är en favorit den med). Vinden låg lite fel, jag såg att hon var osäker och hon tog bara ett par tuggor innan hon gick tillbaka in i skogen igen. Jag hade också fått någon bild på henne, så nu var jag lugn och nöjd. Det mulnade på och kom ett par droppar regn. Det skulle inte göra något om jag inte såg någon mer.

Men! Vid 20.30 dök det upp något igen. En ko med en kalv! Den lilla skuttade yster ut på ängen och mamman kom efter. De betade en liten stund tillsammans och sedan lade sig kalven i gräset så att man bara såg lite av öronen. Snart begav de sig tillbaka i skogen igen. De var framme i totalt sju minuter, jag är ganska säker på att det var min lukt kombinerat  med slutarljudet som gjorde att de inte kunde slappna av helt. Ändå var jag ganska sparsam med exponeringarna, för att inte föra för mycket oväsen. Jag väntade tyst och lyssnade på kvällens ljud. Ett par tranor hördes trumpeta då och då, och en morkulla drog runt ängen ett par gånger. Jag fick några glimtar av den, och den bidrog verkligen till den fina upplevelsen med sitt mysiga ljud.

Det dröjde inte mer än en halvtimme innan en ny älg dök upp. Denna gången en sjutaggare, en stor tjur som helt plötsligt bara stod där. Jag hade fortfarande ljus, trots att det hade varit molnigt under hela kvällen. Molntäcket började faktiskt tunnas ut lite. Hursomhelst, där stod han. Jag insåg att 600 mm var för mycket, jag fick knappt plats med hela tjuren i bildrutan! Men jag kunde inte byta nu. Jag var ganska skakis, lätt blödig som man är. Jag blir så ödmjuk inför naturen. Det var en magisk känsla.

Efter tio minuter begav sig också denna tjur iväg och jag satt bara där i gömslet och njöt av kvällen. Jag tog av convertern så jag fick ett ljusstarkare objektiv, och slappnade sedan av med en bit choklad. En stund. För en kvart senare kom nästa älg. En ung tjur med små knoppar till horn. Och… vänta. Där var ju den stora tjuren igen! Och… Helt plötsligt var där sex älgar på ängen. Mamman med den lilla var tillbaka och ytterligare en ko med en äldre kalv! Helt otroligt. Nu var det mörkt, och jag tog bara några enstaka bilder så jag kunde sitta och njuta helt av upplevelsen. Snart var det så mörkt att jag knappt kunde se dem längre, så jag kröp ner i sovsäcken och sov lite. Vi 1-tiden vaknade jag av ett mumsande nära tältet. Jag satte mig upp och tyckte mig se två älgar näst intill varandra i mörkret. Men snart så lyftes ett huvud och då såg jag att det var inte två, det var ju två benpar! Den stora tjuren stod kanske sju meter bort, och den var helt enorm! Jag tittade en stund och förundrades innan jag kröp ner i sovsäcken igen.

Morgonen var väldigt blåsig och molnig, redan vid 4-tiden blåste det ganska ordentligt. Det blev inga fler djur, men jag var så nöjd jag kunde bli. Det är klart att lite dimma och dramatiskt ljus hade suttit fint under gårdagen, men jag kunde verkligen inte klaga. Det hade varit en magisk kväll.

Tack till WildSweden för ett härligt äventyr!