I samarbete med Natursidan.se och Nordic Safari höll jag i veckan en fotoworkshop i Bergslagens djupa skogar. Det blev en väldigt lyckad tur och både orrar, tjädrar och lappuggla levererade.

Det var fjärde året jag firade in våren med att ligga på tjäderspel, en tradition som jag håller väldigt kär. Det är verkligen något speciellt med att vakna till tupparnas kluckande i den vackra skogen intill myren. Den där spända förväntan när man ligger i gömslet på kvällen och lyssnar efter det kraftiga vingbullret då de flyger in till spelplatsen inför natten. Det intensiva (och sömndruckna) spanandet genom gömslets luckor när morgonens första kluckande svagt hörs mellan tallarna vid 4-tiden. Några orrar hörs från den intilliggande myren, och allteftersom dagen vaknar stämmer trastarna in i sången, följt av tranornas avlägsna trumpetande. Mitt i allt detta; en svart skugga som patrullerar längs en häll. Det slår mig varje gång hur tydligt de stora tupparna avtecknas mot bakgrunden, de skymtas mellan stammarna som mystiska urskogsväsen. Det är en oslagbar upplevelse att få betrakta detta naturens skådespel.

Detta år lyckades jag för första gången få ett par bilder också, det är sannerligen inget att ta för givet! Tjädrar är oförutsägbara, vilket är en stor del av charmen med dem. Även om man inte kommer hem med några bilder, så kommer man liksom inte hem tomhänt. Bara att vara närvarande i en tjäderskog, som en tyst och osynlig åskådare, är häftigt nog.

Redan på tåget hem blev jag melankolisk. Nu är det ett helt år tills jag får uppleva tjäderspel igen…