De senaste två veckorna har jag ägnat åt att titt som tätt besöka min “lokala groddamm” för att fotografera grodor och paddor. De är väldigt fina och fascinerande att titta på, särskilt intressant är det när paddorna kommer igång och grodorna blir som tokiga på dem. Det är ett himla hoppande och klättrande på de stackars paddorna som förskräckt börjar gläfsa, nästan som om de ropar på hjälp. Jag försökte mig på lite actionbilder häromdagen, men de är otroligt snabba och oförutsägbara. Nästa år ska jag göra ett nytt försök, men nu är leken över för den här gången och dammen är full av grodägg.

Det svåra med att fota grodor är alla kvistar och grässtrån som ständigt är på fel plats. Kläderna kan förstås också bli lite smutsiga när man kravlar i leran, men det är ju sådant man får ta… De få bilder jag har på de mer blå hannarna av vanlig groda har någon dum kvist som förstör kompositionen. Det blir också en utmaning som jag får göra ett bättre försök med nästa gång.