Vi hade sökt lä i Danskegattet, mellan Danskøya och Amsterdamøya. Nära en plats som andas av svunna tider; Virgohamna.

På morgonen möttes vi alla vi frukosten och pratade om natten som varit. Det var fler än jag som varit rädd, och några stackare som varit sjösjuka. Som sagt är detta väder extremt ovanligt under sommarhalvåret, så det var inget någon riktigt förberett sig på. Nu var det värsta över, men vi var fast här tills vädret blev bättre. Vi var nämligen på väg att runda Spitsbergen för att bege oss österut på norrsidan, men runt kröken härjade stormen för fullt. Så vi fick snällt vänta.

Lyckligtvis hade vi ju våra fantastiska guider, som genast började sätta ihop en plan för dagen. Detta var ett gyllene tillfälle att få lära sig mer om Svalbard. Och om fotografi. Brutus var ju vår fotografiska ledare, och nu kunde vi ägna oss lite åt teori. Snart hade vi ett fullspäckat schema!

Oscar går igenom dagens schema.

Vi började med ett föredrag om Andrées polarexpedition. Jag hade ju peppat med Bea Uusmas sommarprat (för andra gången) strax innan jag reste, och jag hade även hennes bok med mig. Jag var ändå inte trött på historien, det var lika jädrans intressant när Oscar berättade! Vi hade ju ankrat väldigt nära Virgohamna varifrån Andrée, Strindberg och Frænkel lyfte med ballongen den där julidagen 1897, och det gav lite extra tyngd till berättelsen. Det är en riktigt fascinerande historia, och vi blev alla gripna av den. Väldigt många köpte sedan Beas bok när vi kom tillbaka till Longyearbyen en vecka senare!

Innan lunch fick vi chans att gå ut lite och känna på vinden. Vi låg i lä för vågorna, men vinden var fortfarande stark. På med “teletubbydräkten” som flytoverallerna kom att kallas, och ut på ett snöslaskigt däck! Sikten var dålig så det fanns inte mycket att se, men då får man roa sig bäst man kan! Till exempel genom att testa badtunnan (som inte var fylld med vatten utan bara ett litet lager snö).

Daniel njuter av tillvaron i badtunnan. Även jag tog ett “bad” i ovädret! Här ser ni hur dålig sikt vi hade…

Båten hade verkligen ändrat karaktär sedan gårdagen, och den blev det vi ägnade kamerorna åt denna dag. Här ses Brutus dokumentera vår vädersituation.

Dagen fortsatte med intressanta föreläsningar, och det gick absolut ingen nöd på oss. Vi hade ju sett fyra isbjörnar dagen innan, dessutom! Nu hoppades vi bara på att vinden skulle mojna så att vi kunde fortsätta. Vi studerade de dagliga israpporterna och insåg att den starka nordliga vinden riskerade att föra isen så långt söderut att den skulle täppa till vår tänkta resrutt. Vinden behövde lugna ner sig om vi skulle kunna fortsätta framåt…

På kvällen tittade några på film och andra fiskade. Vår guide Åsa gjorde båda samtidigt!