Vi vaknade upp till ännu en bländande vacker dag. Solen sken och vinden var lika med noll. Stormen vi genomlevt för ett par dagar sedan kändes väldigt fjärran.

Direkt efter frukost drog vi på oss teletubbydräkterna och hoppade ner i zodiacerna. Det var idel glada miner  och spänd förväntan. Att puttra runt i zodiac och spana efter säl, fågel och isbjörn en sån här dag kunde inte bli annat än ljuvligt. Vi landsteg på Andøyene  och overallen kändes genast överflödig. Solen värmde ordentligt! Även kameran reagerade på denna plötsliga värme och linsen immade igen.

På stranden låg två valrossar och i vattnen runtomkring fanns alfågel, silvertärna och ejder. Längs strandkanten gick det ett par brednäbbade simsnäppor, sådana som jag letat förgäves efter vid hundgården i Longyearbyen. Genast lade jag mig ner i gruset som en valross och väntade in att någon av dem skulle komma närmre.

Ett par spetsbergsgäss flög förbi utanför Andøyene.

Den brednäbbade simsnäppan. Simsnäppor har omvänd könsordning, dvs det är honan som har de vackraste färgerna och efter att hon lagt sina ägg drar hon sin kos och låter hanen ruva och ta hand om ungarna.

Den enda hyfsade bilden jag fick på praktejder. De var väldigt skygga och flög oftast iväg så fort de insåg att vi var på väg i deras riktning.

Origo väntar på oss, hon blev en del i det vackra landskapet. Jag trodde inte jag kunde utveckla känslor för ett fartyg så där, men så blev det.

Valross med stora fina betar.

Tillbaka på båten igen för lunch, och det dröjde inte länge innan en björnhona med unge upptäcktes vandrande längs strandkanten på väg in mot Monacobreen! Det var för mycket is i fjorden och vi kom inte så nära, men björnarna gick i ett vackert landskap som gjorde sig bra på bild! Vi följde dem i kikarna så länge vi kunde, men så småningom försvann de bakom en krök och kom inte tillbaka. Då passade det fint med lite eftermiddagsfika, och i det fina vädret kunde fikat avnjutas uppe på däck!

Björnarna är ute och knallar i det magnifika landskapet.

En annan båt hade plöjt upp en väg i isen åt oss.

Det goda livet! Allas vår kapten till vänster, därefter Daniel och Thomas, och längst till höger vår guide Åsa som spanar med kikaren. Hon var den som upptäckte de flesta av björnarna på resan.

Vi stannade vid Monacobreen under dagen i hopp om att björnarna skulle dyka upp igen, men icke. Vi hade dock en väldigt rolig kväll, alla började nog bli lite slitna och övertrötta. Efter middagen gjorde Oscar en skiss över morgondagens planer, som urartade i en Kurt Ohlssonimitation som vi hade hysteriskt kul åt. Men mitt i alla skratten började vi inse att det inte var mycket kvar av resan, och att den här drömmen var på väg att ta slut…

En underexponerad bild på kvällssolen från båten. Det var inte riktigt midnatt, men den gav lite midnattssolkänsla.