En vinter för ett antal år sedan, när jag var ganska ny på naturfoto, tog jag en bild väldigt lik denna på en steglits (här är det en stenskvätta). Jag blev väldigt nöjd med den för den hade ett sprött och lite grafiskt uttryck. Nu när jag tog denna mindes jag den gamla bilden och började fundera lite på hur min väg till naturfotograferandet tog sin början. 
Det hela startade med en Canon kompaktkamera. Den väckte gnistan från tiden när vi fotade analogt i gymnasiet, något jag inte kunde fortsätta med efter skolan, eftersom film och framkallning var för dyrt. Jag fotograferade allt från frost till rostiga rör på Järvafältet med den lilla kompaktkameran, och så småningom investerade jag i en systemkamera. Till en början experimenterade jag med alla möjliga motiv, men det var när jag upptäckte charmen i övergivna fabriker och hus som fotointresset verkligen tog fart. Jag skaffade ett stativ och tog fotograferandet på större allvar än tidigare. I dessa gamla byggnader fanns ofta ugglor (eller spår av dem) vilket jag fann fascinerande. Jag är inte uppväxt med naturintresserade föräldrar så jag hade aldrig riktigt fått upp ögonen för att man kan uppleva vilda djur, förutom de som kommer till våra trädgårdar, i Sverige.  Jag vet att det låter lite fånigt, men det fanns knappt i min sinnevärld. Det jag såg  och häpnades över i naturdokumentärerna kändes så fjärran. När sedan jag och min käraste en vinterdag tog en promenad och fick se färgglada steglitser så gick startskottet för mitt naturnörderi. 

Djur och natur har jag alltid varit intresserad av, men jag hade tidigare inte riktigt förstått att det fanns här hemma och således inte lagt någon tid att aktivt lära mig något om det. Men när en gnista tänds hos mig så går jag all in, och det innebär att jag lär mig väldigt mycket. Nyfikenheten driver mig ständigt framåt. Det blir alltså minst lika många timmar inne, läsandes om arters beteende och andra fakta, som ute. Minst.  

För mig är naturfotograferandet uppdelat i tre delar som ständigt utvecklas; det tekniska/praktiska, det konstnärliga och det att lära känna naturen.  Jag tror man behöver alla tre för att bli en bra naturfotograf.  Det viktiga är också att man fortsätter att jobba på att utvecklas. Man blir aldrig fullärd. Det är nog just det som gör att jag fortfarande håller på.