I år besökte jag trandansen vid Hornborgasjön för första gången.

Klockan ringde kl 03.00. Det var bara att kliva upp för att sömndrucket koka upp tevatten och bre mackor till fikat. Snart var vi på väg i bilen, körandes genom natten mot Hornborgasjön och soluppgången. Väl framme låg dimman tät över åkrarna, och någonstans framför oss i mörkret kunde vi höra gäss och någon enstaka trana. Allt eftersom gryningen närmade sig började tranorna flyga in, och snart kunde vi urskilja dem som skuggor i dimman. Det ljusnade alltmer och snart kunde vi se att det var gott om svanar, gäss och tranor på fältet, men sikten var inte god och bortom de främsta leden framstod de bara som silhuetter. Tranorna kom flygande i små flockar och landade någonstans bakom dimridån och snart fylldes öronen av deras trumpetande. Det var häftigt att uppleva detta skådespel i den trolska dimman.

När dagen så småningom dagen grydde lättade dimman och den värmande vårsolen nådde våra ansikten. Det var dags för fika! I det hårda ljuset var det inte någon större idé att fotografera, så vi åkte sedan iväg för att titta på Hornborgasjöns övriga befjädrade invånare. Sånglärkan sjöng högt i den blå himlen över fälten där stararna gick och letade mat. Vilken skillnad det var mot morgonens råa och kalla dimma! Skrattmåsarna skränade längs vattenkanten medan allsköns änder och doppingar simmade runt i sjön. Det var gott om besökare kring sjön, på alla bänkar satt folk och fikade i solskenet till sävsparvens sång. Vassen rasslade mjukt när en kylig vårbris drog genom landskapet, och det luktade vår.

En lyckad förmiddag vid Sveriges mest kända fågelsjö, helt enkelt.