Ibland får man sådana där riktigt fina möten då allt klaffar.

Här mötte jag en orädd ung råbock som inte uppvisade några tecken på att jag störde. Den gick och åt i lugn och ro och jag satt stilla på grusvägen och iakttog den. Vi “umgicks” i 20 minuter innan den sakta försvann längre in i skogen. Vid ett tillfälle verkade den få korn på mig  och vädrade i luften (trots att den redan var medveten om min närvaro), och då fick jag denna bild. Lyckligtvis hade jag lite gröna grenar som förgrund som gav bilden det där lilla extra!