Redan efter frukost dagen därpå skulle vi bli upphämtade. Det var dags att dra vidare på resan. Det blev en bilresa in i Botswana för att därifrån flyga ut i bushen. Efter ett flertal kontroller med uppvisande av pass och vaccinationsintyg var vi äntligen i Botswana.

Vi lämnade Kasane flygplats i ett litet Cessnaplan med plats för 12 personer. Det var en mysig flygtur på ungefär 40 minuter, där vi kunde spana ut över landskapet. Vi flög på såpass låg höjd att vi kunde se flodhästar i vattensamlingarna, antiloper på slätterna och till och med en och en annan elefant! När vi landat vid Xarakai airstrip, som var en liten landningsbana och ett litet vindskydd mitt i ingenstans, blev vi upphämtade av Diesel och Langa som skulle vara vår guide respektive tracker i tre dagar. Langa tog bagaget i sin bil och körde i förväg, medan vi andra åkte i lite lugnare tempo för att njuta av djurlivet vi passerade på vägen. Det första som slog mig när vi åkte genom landskapet var den ljuvliga doften av vild salvia som växte överallt. Eftersom jeepen var ett öppet fordon kunde vi njuta av den ljumma vinden och dofterna. Nu började verkligen äventyret!

När vi kom körande in till vårt camp välkomnades vi med sång av hela personalen, och stämningen kunde inte bli bättre. Bushman Plains är ett av de få camps som ägs av bushmen (de flesta safari camps i Afrika ägs i allmänhet av vita) och det är ett litet camp på bara fyra tält. Vi var de enda gästerna under dessa dagar, vilket kändes väldigt lyxigt! När vi hoppat ur bilen och identifierat våra väskor blev vi visade till våra tält, för att sedan få en välkomstdrink och lite mat tillsammans med en genomgång. Diesel var glad och skämtsam och vi kände oss genast hemma.

Välkomstdrink!

Utsikten från vårt tält, i mitten är “ön” där lejonen låg.

Kl. 16 var det dags för vår första gamedrive. Det första vi hittade var de två lejonhannar som låg på den lilla “ön” utanför campen och hade parkerat sig där under morgonen. De var mer förtjusta i att vila i buskarna än att hälsa på oss, men trots det var det en grymt bra start! Vi åkte vidare och snart nådde det oväder vi spanat från flyget fram till flodslätterna. Gamedrive i regn var en speciell upplevelse och det var också kul för att få lite annorlunda bilder. Dessutom var det förberett i jeepen med fodrade regnponchos åt alla så ingen behövde bli blöt eller frysa. Regnet avtog snart och vi fick en fin tur som avslutades på bästa möjliga sätt: tre lejoninnor med åtta ungar i fint mjukt ljus efter regnet. En otroligt fin upplevelse! Vi firade med sundowners vid en pöl med runt 15 flodhästar innan vi åkte hem i mörkret, fulla av intryck från dagen. Efter middagen somnade vi till ljudet av grodor och syrsor, ett ljud som snart som övergick i regndroppar som smattrade lätt mot tältduken.

Vårt första lejon! (Panthera leo)

Grafisk gnu (Connochaetes taurinus) i regn.

Gråhuvad kungsfiskare (Halcyon leucocephala), också i regn.

Nilvaran (Varanus niloticus). Denna skulle tydligen föra tur med sig, vilket den gjorde också!

Det känns i hela kroppen när man möter ett lejons blick!

05.30 nästa morgon blev vi väckta för en snabb fika innan vi begav oss ut på en morgontur. Det hade regnat ganska mycket under natten och det blev en ganska lugn förmiddag. Vi skrattade med Diesel som ständigt varnade för blöta grenar när vi körde genom buskage på vägar som var näst intill osynliga i terrängen. Alla var på gott humör trots att solen inte ville visa sig. Vi såg en hel del fåglar, bland annat många sporrgäss och fiskörnar som satt och spanade i döda träd. På slätterna betade tsessebes (en topi-antilop), impalor, gnuer och zebror. Vi stannade en stund och tittade på spår i den blöta sanden vilket jag, som gillar att leta djurspår även hemma, tyckte var extra intressant. Langa spårade en hyena under morgonen som plötsligt bara dök upp från ingenstans. Vi hade stannat för att titta på en gam och några babianer när den traskade ut från vegetationen bara några meter framför oss. Några sekunder senare passerade den bilen och vidare in i ett nytt buskage, sedan var den som bortblåst.  Efter en fin tur vände vi hemåt för brunch, dusch och lite siesta.

Impala (Aepyceros melampus).

Vårt fina möte med den fläckiga hyenan (Crocuta crocuta).

När vi intagit det sedliga fikat vid high tea begav vi oss ut igen. Vi försökte spåra gepard, men istället lyckades Langa hitta en afrikansk vildkatt i ett buskage. Den var dock inte särskilt villig att ställa upp på bild. Mot slutet av kvällen hittade vi en buffelhjord och en gycklarörn som vi satt och njöt av en stund. Helt plötsligt utbrast Diesel: “Wild dogs..!”. Alla drog efter andan och tittade på varandra med uppspärrade ögon. “Hold on!” ropade Diesel och körde pedalen i botten. Nu jäklar blev det åka av! Vi hamnade till slut mitt i en flock vildhundar och vi kunde inte riktigt fatta att det var sant. Det är svårt att beskriva, men jag blev helt tagen av att se dem i verkligheten. Så otroligt vackra och så häftigt att se hur hela flocken synkroniserat växlar från totalt avslappnade till fullt ös. – Och ljudet! En kakafoni av gläfsanden, gnyn och kvittrande fyllde luften när de gav sig iväg i full fart. Snart var de långt borta och omöjliga att komma ikapp. Så avslutades även denna kväll med en otrolig upplevelse, och det var inte ens helt slut än! När vi körde hem i mörkret hittade vi en lejonhanne vid ett vattenhål. Vi satt tysta en stund och kunde till och med höra honom dricka. Under kvällen och natten kom inget regn, och vi kunde sitta vid lägerelden en stund innan vi gick och lade oss. Under natten kunde jag höra både hyena och lejon långt i fjärran. En stor insekt fladdrade till i mitt ansikte i mörkret och jag blev smått panikslagen för ett ögonblick innan jag somnade. Morgonen därpå fann jag den skyldige: En supersnygg grön bönsyrsa satt på tältväggen. Jag blev överförtjust och förlät den såklart genast.

Afrikansk buffel (Syncerus caffer) mitt bland “vildsalvian” med en oxhackare (Buphagus africanus) på ryggen.

Full fart på vildhundarna (Lycaon pictus).

Så fint att få se dessa vackra djur, med sin häftiga färgteckning.

Denna dag hade vinden ökat i styrka. Ett oväder var på gång, men det skulle inte komma förrän under kommande natt. Vi började dagen med att inta vår lillfrukost vid den öppna elden. Vi försökte först hitta lejonet från igår kväll, men när det inte ville dyka upp letade vi istället upp en flock sabelantiloper. Precis innan vi såg vildhundarna kvällen innan hann vi få en snabb glimt av en sabelantilop, men just då var vi i hälarna på vildhundarna. Den här vackra antilopen är inget man vill missa, så Diesel såg förstås till att leverera en hel flock sabelantiloper med kalvar! Vi fick en jättefin stund med flocken som var helt obrydda av vår närvaro. Några andra som verkade gilla oss var karminbiätarna som följde vår bil som sjöfåglar följer fiskebåtar. Vi rörde nämligen upp en massa insekter där vi plöjde fram genom gräset, något de passade på att utnyttja! Det blev många suddiga bilder och en hel del fnitter medan vi försökte fånga dessa luftakrobater på bild medan bilen våldsamt skumpade framåt.

De snygga sabelantiloperna (Hippotragus niger). Stiligare kan man knappt bli!

Sabelantilop, hona.

“Fågel på pinne”. Jag lyckades inte få till en lyckad bild på karminbiätarna (Merops nubicus) i flykten…

Till brunch denna dag fick vi fiskpinnar, vilket var oväntat gott. Jag har aldrig ätit så goda fiskpinnar i mitt liv! Eftermiddagen varvade vi en bush walk med gamedrive, på grund av det annalkande ovädret ville vi inte gå alltför långt utan skydd för regnet. Diesel tog med oss på en kort promenad där han berättade om olika växter, spår och om bushmankulturen medan en flock zebror betraktade oss nyfiket 50 meter bort. Efter det hoppade vi in i jeepen för att snart stöta på en flock elefanter. Det är alltid med skräckblandad förtjusning jag  möter dessa djur. Jag har en otrolig respekt för elefanter, och det verkade även Diesel ha. Han berättade att många bönder där hamnade i konflikt med elefanthjordar och därför var de inte helt nöjda med människors närvaro. Vi höll oss på säkert avstånd och det tyckte jag var alldeles lagom. 

Diesel och zebrorna (Equus quagga burchellii).

En av de fina elefanterna (Loxodonta africana).

Vår sista sundowner på Bushman Plains tog vi i sällskap med två flodhästar och en flock fåglar (som jag glömt vilken art de var). Diesel stod länge vid kanten av vattenhålet och det kändes som att han på något sätt knöt an till dessa två flodhästar. Han hade tidigare pratat om bandet mellan bushmen, deras förfäder och naturen. För en stund verkade han förlora sig i ögonblicket tillsammans med dessa flodhästar. Det var fint att se.

Flodhäst (Hippopotamus amphibius) efter att Diesel frågat snällt om den kunde öppna munnen för oss.

Denna sista kväll fortsatte bushman-temat från eftermiddagen och vi bjöds på riktig bushmanmat vid elden: polenta, tomatsalsa och butternutpumpa. Vi fick äta med händerna om vi ville för extra autencitet, och jag är inte den som är den (men jag var den enda)!  Efter det blev det sång och dans och precis när vi drog ner blixtlåset till tältet när vi skulle sova kom regnet. Det skulle regna ordentligt hela natten den här gången, något som skulle påverka vår vistelse på nästa camp. Mer om det i nästa inlägg!