Svalbard, dag V: Mot Raudfjorden.

Isen trängde sig på norrifrån. Idag var det lördag och vi skulle inte få någon israpport under helgen. Det var bara att hoppas att isen skulle lämna plats för oss att komma förbi.

Vi hade inte flyttat oss under natten, det hade fortfarande varit för starka vindar. Men efter frukosten blev vi sagda att säkra våra saker så de inte skulle falla och gå sönder, för nu skulle vi börja kämpa oss norrut. Stolar bands fast och smått och gott i baren plockades undan. Det kunde bli gungigt nu. Väderprognosen såg dock fin ut inför morgondagen, kanske skulle det till och med bli vindstilla!  Vi gick ut på däck en stund, och då lyckades en solstrimma faktiskt nå ner genom molnen. Sikten var också mycket bättre idag, så vi stod ett tag och fotograferade vyerna. Efter ett tag var det dags att få lite vila, jag hade mycket sömn att ta igen. Så jag gick ner till hytten. Det luktade starkt från maskinrummet när man gick förbi, en stor kontrast till den friska luften därute. Nu började Origo röra på sig igen, och det tuffade från motorn. Jag lade ner kameran i väskan och krängde av mig overallen. Here we go again.

Utsikten...

Vackert grafiska berg i snö.

En liten strimma sol kom fram vid ett tillfälle!

En liten strimma sol! Det kändes som evigheter sedan…

Vi rörde oss lite i taget. Först stannade vi till i Virgohamna för att titta på stranden där Andréexpeditionens ballonghus stått. Det hade också varit en plats för holländska valfångare på 1600-talet och där fanns resterna av ett par gamla späckugnar. Sedan körde vi vidare en bit innan vi stannade för lunch. Isbjörnsfamiljen låg kvar där vi lämnade dem två dagar tidigare. Vi plöjde snart vidare genom vågorna.

På eftermiddagen hade vi nått vårt mål för dagen; Raudfjorden. Vi tog en tur i zodiacerna till Klinckowströmbreen, en närliggande glaciär. Det blev en blöt tur, men inte på grund av några vågor, utan av nederbörden. Det var nollgradigt och snöade ordentligt. Ändå var vi alla glada att få vara ute och åka igen!

En vittrut på isen nära glaciären. Vittruten är Svalbards största rovfågel, den kallas även för Borgmästaren eftersom den ofta sitter högst upp på skär eller isberg och spanar ut över sitt område.

En vittrut på isen nära glaciären. Vittruten är Svalbards största rovfågel, den kallas även för Borgmästaren eftersom den ofta sitter högst upp på skär eller isberg och spanar ut över sitt område.

Så här ser man ut efter en någon timmes zodiactur i blötsnö!

Så här ser man ut efter en någon timmes zodiactur i blötsnö och iskalla vindar!

När vi kom hem till Origo var vi alla ganska blöta och det mesta fick hängas upp på tork. Efter klädombytet gick vi upp till mässen för lite mat. Vi hade en riktigt trevlig middag och alla var på extra gott humör. Vinden hade börjat mojna vilket var strålande nyheter, men eftersom vi fortfarande inte hade några uppdaterade iskartor svävade vi i ovisshet. Det var många som hoppades på att vi skulle kunna komma ner till Hinlopen, där det gigantiska fågelberget Alkefjellet är. Vi höll nu tummarna för att isen inte tagit sig ner hela vägen.

This entry was posted in Resor, Svalbard.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*