Svalbard, dag II: Till havs.

Först vid 16:00 skulle båten avgå, så vi hade fortfarande lite tid kvar att spendera i Longyearbyen.

Direkt efter frukost begav jag mig till Radisson där de flesta av oss skulle sammanstråla för en liten guidad tur upp till där alkekungarna höll hus. Alkekungarna är mina absoluta favoriter bland de arktiska fåglarna, så den turen skulle jag absolut med på! Efter en spännande bilfärd (lite för spännande för min smak! Distraherande kustlabbar kan få även den bästa bilföraren att köra av vägen…) började vi tyst och försiktigt klättra uppför berget. Det är inte helt lätt att gå i dessa steniga branter! Alkekungarna var inte helt medgörliga fotomässigt och det blev ganska stökiga bilder. Fina fåglar är det i alla fall och det var skönt, om än lite obekvämt, att sitta i stenskravlet och iaktta dem samtidigt som man insöp den fina utsikten.

Alkekungar. Här kan man se hur terrängen såg ut på bergssidan vi klättrade upp på. Stor risk att vricka foten!

Alkekungar. Här kan man se hur terrängen såg ut på bergssidan vi klättrade upp på. Stor risk att vricka foten!

Nedanför branten betade några renar.

Nedanför branten betade några renar.

På vägen tillbaka hade vi också den stora lyckan att se en polarräv (egentligen samma art som fjällräven vi har i Sverige, men däruppe kallas den polarräv)! Bilen stannade tvärt och vi skyndade oss tyst ut med kamerorna. Jag lade mig i gräset för att få ett fint perspektiv med Isfjorden i bakgrunden, och lyckades få några bilder där den tittade upp. En riktigt fin upplevelse. Plötsligt kom två joggare springandes längs vägen, och de var tydligen inte alls lika ofarliga som tio fotografer. Den satte av med ilande fart! Hade joggarna kommit springande tidigare hade det inte blivit några bilder på räv från denna resa…

Polarräven sprang mest med nosen i gräset, troligen för att hitta ägg från markhäckande fåglar. Ibland tittade den dock upp, och då gällde det att vara snabb!

Polarräven sprang mest med nosen i gräset, troligen för att hitta ägg från markhäckande fåglar. Ibland tittade den dock upp, och då gällde det att vara snabb!

Vi satte oss i bilen igen för att åka hemåt mot Longyearbyen. Jag råkade klämma ett finger i bildörren och vi fick plocka upp lite snö längs vägen så jag kunde kyla ner det. En actionfylld dag hittills alltså, och ännu hade det riktiga äventyret inte börjat! Nu var det dags för lunch i byn och sedan var vi ett par stycken som tog en runda ner till de små pölarna vid hundgården för att leta smalnäbbad simsnäppa. Ingen simsnäppa var inom synhåll, men där fanns ejdrar i massor. Hundarnas närvaro håller rävarna borta, så fåglarna kan tryggt lägga sina ägg i området runt gården. Det blev inte så långvarigt hos ejdrarna innan det var dags att bege sig för att möta upp gänget igen, för nu var det snart dags att åka till hamnen med packningen för att gå ombord på MS Origo!

Ejdrar i Svalbardskt sommarlandskap. Vid stora fågelkolonier kan det dock vara mer grönt , och det finns också en hel del blommor här som klarar det karga klimatet. Vid tidpunkten vi var där hade bara de tidiga blommorna som t.ex. purpurbräck börjat blomma.

Ejdrar i Svalbardskt sommarlandskap. Vid stora fågelkolonier kan det dock vara mer grönt , och det finns också en hel del blommor här som klarar det karga klimatet. Vid tidpunkten vi var där hade bara de tidiga blommorna som t.ex. purpurbräck börjat blomma.

Jag kunde inte låta bli att ta ett porträtt av den vackra ejderhonan.

Jag kunde inte låta bli att ta ett porträtt av den vackra ejderhonan.

Och där stod vi nu, vid kajkanten. Origo såg så liten ut jämfört med fartyget som låg bredvid henne. Alla väskor stod färdiga att lastas på. Vi passagerare var fulla av spänd förväntan. Origo skulle bli vårt hem under nio dagar. Nu lättade vi snart ankar för att segla ut på Ishavet, på expedition för att se isbjörnar och valrossar och andra arktiska djurarter!

Efter rundvisning, introduktion och säkerhetsgenomgång var det snart dags för middag. Det var ett skönt gäng som var med på resan, redan efter första dagen värkte käken av alla leenden! Kvällen spenderade vi på däck varifrån vi fotade stormfåglar och alkor som flög kring båten när vi tuffade fram genom Isfjorden. När det började bli sängdags sprack molntäcket upp och vi fick ett härligt ljus över bergen. Svårt att gå och lägga sig när det finns så mycket att se! Ljuset förändrades ständigt och bara med 3o sekunders mellanrum kunde samma vy te sig på ett helt annorlunda sätt! När det närmade sig midnatt så fick det dock vara nog och jag gick till sängs.

Adjö, Longyearbyen (syns uppe till höger i bild)!

Adjö, Longyearbyen (syns uppe till höger i bild)!

Lunnefåglar. Dessa ses inte i några större grupper häruppe, de är oftast 1-3 stycken. Men man blir alltid lika glad av att se dem!

Lunnefåglar. Dessa ses inte i några större grupper häruppe, de är oftast 1-3 stycken. Men man blir alltid lika glad av att se dem!

Solen kom fram och vi fick spännande skuggor över bergsbranterna.

Solen kom fram och vi fick spännande skuggor över bergsbranterna.

This entry was posted in Resor, Svalbard.

4 Comments

  1. Bella June 25, 2015 at 21:16 #

    Underbart med en fotodagbok. Ser fram emot bilder och berättelser om resterande dagar :)

    • Marie June 30, 2015 at 14:52 #

      Tack tack! Mer blir det! =)

  2. Erik Koffmar June 27, 2015 at 06:30 #

    Underbara bilder och kul läsning! Du är väldigt duktig. Ser fram emot att få se fler bilder och läsa din rese berättelse.

    Ha en bra helg,
    Erik

    • Marie June 30, 2015 at 14:51 #

      Tack Erik! Det är väldigt kul att skriva om äventyret, man liksom upplever det igen!

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*