Svalbard, dag III: Björn!

“-Björn!” Nu blev det fart på alla morgontrötta passagerare. Vår allra första isbjörn, redan första morgonen!

Alla stod uppe på däck och spanade på björnen där den gick längs stranden. Vi hade inte haft någon genomgång för zodiac ännu och inte heller någon frukost. Vi fick helt enkelt nöja oss med att titta på den från båten en stund, men det dröjde inte länge förrän vi kunde kliva i zodiacerna och se om vi kunde komma närmre. Det var häftigt att se isbjörnen gå över snön i solljuset. Snart var vi redo för en tur i zodiacerna! Björnen hade nu lagt sig i snön för att vila. Det hade börjat blåsa upp lite och det var ganska gungigt i båten. Inte helt lätt att fota med lång lins! Men nog var det en upplevelse att se den ligga där helt avslappnat och plira sömnigt på oss!

En härlig morgon!

En härlig morgon! Vi lämnar Origo på jakt efter isbjörnen!

Isbjörnen sov gott och obekymrat, den har inte mycket att oroa sig för. Ibland lyfte den huvudet för att spana in oss, och med tanke på hur mycket båten gungade just då, fick man bli glad om den överhuvudtaget kom med i bilden.

Isbjörnen sov gott och obekymrat, de har inte mycket att oroa sig för. Ibland lyfte den huvudet för att spana in oss, och med tanke på hur mycket båten gungade just då, fick man bli glad om den överhuvudtaget kom med i bilden.

När vi kom tillbaka fick vi snart höra att det precis rapporterats mer isbjörn i närheten. Och dagen hade just börjat! Båten tuffade vidare, vi åt lunch och sedan var det dags att hoppa i zodiacerna igen. Denna gång tog vi en tur till Svitjodbreen, en vacker glaciär. Vi fick nämligen vänta lite tills de som upptäckt björnen lämnade platsen så att det inte blev alltför mycket folk där. Det var inte riktigt lika guppigt inne i viken, men jag var förberedd på att fota björn så jag hade bara med mig det långa objektivet. Lyckligtvis fanns där lite tretåiga måsar, riktigt charmiga fåglar!

Charmiga tretåiga måsar. Med dessa fick man många chanser att ta roliga situationsbilder!

Charmiga tretåiga måsar. Med dessa fick man många chanser att ta roliga situationsbilder!

Tretåiga måsar på litet isberg framför glaciären.

Tretåiga måsar på litet isberg framför Svitjodbreen. Denna glaciär är en av de “renaste”, d.v.s. en som inte är uppblandad med så mycket sediment.

Efter den kalla glaciärturen blev det en kort paus på Origo så vi kunde dricka lite varmt te och tina upp oss lite. Det blåste nu ganska ordentligt, men alla ville ut igen för att spana på den andra isbjörnen, som vi alla misstänkte var fler än en, för det var lite hemlighetsmakeri bakom det hela…

Eftersom det blåste så kallt blev vi erbjudna att låna  flytoveraller, som tydligen skulle hålla värmen väldigt bra. Jag tvekade inte att låna en. Även om jag inte riktigt frös så var det ju inte så dumt att testa.  Det var ett bra beslut, jag tror jag inte tog en enda zodiactur utan den efter det! Hursomhelst, ner i zodiacerna igen, och sedan en lång och skumpig tur i snålblåsten. Men sedan låg de plötsligt där,  en smörgul hög av päls! En hona med två ungar. De var lika sömniga som vår första björn, men ungarna tittade upp ibland. Vi väntade ganska länge på att något skulle hända, men de låg kvar. Björnar kan ligga i dagar på det där sättet, så till slut fick vi ge upp. Troligen väntade de ut vädret. Så här blåsigt brukar det inte vara på Svalbard sommartid. Och blåsigare skulle det bli. Nu bar det hemåt för värmande ärtsoppa och pannkakor!

Mamma isbjörn och hennes två små, samlade i en varm pälsklump.

Mamma isbjörn och hennes två små, samlade i en varm pälsklump.

Våra guider Åsa och Oscar gör en rekningsrunda till björnarna igen för att se om det är värt att åka ut till dem ännu en gång. Men de snarkade vidare i snön. Björnarna alltså.

Våra guider Åsa och Oscar gör en rekningsrunda till björnfamiljen i busvädret för att se om det är värt att åka ut till dem ännu en gång. Men de snarkade vidare i snön. Björnarna alltså.

Det hade varit en intensiv dag. Jag kände att jag behövde ta igen lite sömn så jag tog en whiskey i baren innan jag gick och lade mig. Den hjälpte inte mycket, dock. Till en början gungade båten bara på ett trevligt och sövande sätt, men inom kort började den kränga rejält. Nu är jag ju rädd för det mesta här i världen, men när det var som värst var jag riktigt, riktigt rädd. Det rasslade,  dunkade och brakade. Saker ramlade i golvet. Ljuset i hytten försvann under långa sekunder då fönstret fylldes av vatten utanför. Kaptenen fick vända om, det blåste 32 m/s och det var orkanstyrka i byarna. Vi var tvungna att vända tillbaka från det öppna havet för att söka lä. Efter ett par timmar lugnade det ner sig och jag kunde slappna av igen, efter att ha legat spänd som en fiolsträng i min säng. Jag gick ut ur hytten för att gå på toa, och i salongen hade stolarna ramlat omkull och det låg böcker över hela golvet. Dörrarna till bokhyllan hade öppnats och allt hade flugit ut, tvärs över hela rummet! Jag var väldigt glad att det var över!

 

This entry was posted in Resor, Svalbard.

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*